Vi är energi, molekyler som rör sig och vibrerar. Vi är inte stagnerade. Ingenting är statiskt. ALLT vibrerar. Även om vi inte kan se det, så kan vi kan känna det. Vi är så mycket mer än den här köttkostymen, kroppen, som är en fantastisk och så perfekt skapelse som vi har tillgång till.
I vår kropp sitter stämbanden, ett instrument av rang. Som vi bär med oss, hela tiden. Jodå! Rösten är inte separerad från dig. Ni är ett. Det kanske inte känns så. Jag vet, tro mig! Min röst och jag tappade förtroendet för varandra under många år. När JAG väl började lyssna inåt och vara närvarande i min kropp igen, hittade jag och min röst tillbaka till varandra. Att låta ljud komma ut, smaka på ljudet brukar jag säga, och känna in hur det känns i kroppen. Det är en början för att lära känna din röst. Det är egentligen inte svårare än så. Ändå kan det kännas så läskigt! Vi är så rädda för att bli dömda, då rösten är DU utan filter. Det gäller både tal och sång. Skräcken att tala inför andra, att rösten inte ska hålla, försvinner när du låter ljudet komma ut på riktigt. Min övertygelse och erfarenhet.
När vi ljudar, tonar och sjunger, vibrerar vi och sätter fart på Vagusnerven. Den stora nerven som når alla de stora organen, inklusive hjärtat. Vi får igång må bra-hormonerna som sprider sig i kroppen och löser upp stagnationer. Hjärtat öppnar sig och det är då känslor kan komma. Vi är människor, så känslor är ett privilegium. Vi har bara inte blivit lärda att vara kvar i känslan, för att sedan släppa taget. När vi vågar låta, även om det kan vara skrämmande att höra sig själv, så vibrerar vi igång nervsystemet som lugnar, stärker immunförsvaret och du helar dig inifrån. Tillsammans med andra blir det mycket kraftfullt.